människa
: manniska
Étymologie
Nom commun
| Commun | Indéfini | Défini |
|---|---|---|
| Singulier | människa | människan |
| Pluriel | människor | människorna |
- Homme, personne, être humain.
Kristus har blivit människa.
- Le Christ s'est fait homme.
Människan spår och Gud rår.
- L'homme propose, Dieu dispose.
En gammal människa.
- Une vieille personne.
En god människa.
- Une bonne personne.
- Âme, individu.
Där finns ingen människa.
- Il n'y a pas âme qui vive.
Synonymes
Apparentés étymologiques
- apmänniska
- djurmänniska
- halvmänniska
- människoapa
- människobarn
- människoblod
- människofoster
- människoföda
- människoförakt
- människogestalt
- människogud
- människogunst
- människogödsel
- människohaj
- människohamn
- människohandel
- människohat
- människohav
- människohjord
- människohjälp
- människohjärna
- människohjärta
- människohår
- människokraft
- människokropp
- människokryp
- människokär
- människolik
- människoliv
- människonamn
- människoplågeri
- människoras
- människoröst
- människorov
- människoskelett
- människosläkte
- människosyn
- människovänlig
- människovärde
- människoväsen
- människoätare
- människoäteri
- människoöga
- rymdmänniska
- teatermänniska
- övermänniska
Prononciation
- Suède : écouter « människa [Prononciation ?] »
Voir aussi
- människa sur l’encyclopédie Wikipédia (en suédois)
Références
- Thekla Hammar, Svensk-fransk ordbok, 1936, 1re édition → consulter cet ouvrage (547)