tåg
Étymologie
- Étymologie manquante ou incomplète. Si vous la connaissez, vous pouvez l’ajouter en cliquant ici.
Nom commun 1
| Neutre | Indéfini | Défini | 
|---|---|---|
| Singulier | tåg | tåget | 
| Pluriel | tåg | tågen | 
tåg \Prononciation ?\ neutre
- (Chemin de fer) Train.
- Stiga av tåget. - Descendre du train.
 
- Stiga på tåget.
- Monter dans le train.
 
- Resa med tåg till Stockholm. - Prendre le train de Stockholm.
 
- Sända med tåg. - Envoyer par le train.
 
- Komma för sent till tåget. - Rater le train / Arriver trop tard pour prendre le train.
 
 
- Marche.
- Anföra tåget. - Ouvrir la marche / Marcher en tête.
 
 - (Par extension) Défilé, passage.
- Cortège, procession.
- Anföraren går framför tåget. - Le chef marche à la tête du cortège.
 
 
- (Par extension) Colonne, file.
 
- (Grosse) Corde.
- (Marine) Manœuvre.
 
Dérivés
Synonymes
- procession
- kortege
Apparentés étymologiques
- dragtåg
- skeppståg
Nom commun 2
| Commun | Indéfini | Défini | 
|---|---|---|
| Singulier | tåg | tågen | 
| Pluriel | tågar | tågarna | 
tåg \Prononciation ?\ commun
- (Botanique) Jonc.
Apparentés étymologiques
- blåtåg
- borttåg
- bruntåg
- dvärgtåg
- dytåg
- fjälltåg
- grodtåg
- huvudtåg
- klynnetåg
- knapptåg
- lapptåg
- löktåg
- myrtåg
- polartåg
- pysslingtåg
- ryltåg
- salttåg
- spetståg
- strandtåg
- strimtåg
- stubbtåg
- svarttåg
- svärdtåg
- sylttåg
- torvtåg
- trubbtåg
- trådtåg
- veketåg
- vägtåg
Prononciation
- Suède : écouter « tåg [Prononciation ?] »
Références
- Ferdinand Schulthess, Svensk-fransk ordbok, 1922, 1re édition → consulter cet ouvrage