låta

Voir aussi : LATA, Lata, lata, łata, láta, lāta, lăta, laṱa, latâ, latā, łatą

Étymologie

Du vieux suédois láta, issu du proto-germanique *lētanan.

Verbe 1

Conjugaison de låta Actif
Infinitif låta
Présent låter
Prétérit lät
Supin låtit
Participe présent låtande
Participe passé
Impératif låt

låta \loːta\ intransitif

  1. Sonner, rendre un son.
  2. Résonner.
  3. Sembler, paraître.

Synonymes

Verbe 2

Conjugaison de låta Actif Passif
Infinitif låta låtas
Présent låterlåts, låtes
Prétérit lät läts
Supin låtit låtits
Participe présent låtande
Participe passé
Impératif låt

låta transitif \Prononciation ?\

  1. Laisser, donner.
    • Låta sitt liv.
      'Donner sa vie.

Prononciation

Anagrammes

Références