bränna
Étymologie
- Étymologie manquante ou incomplète. Si vous la connaissez, vous pouvez l’ajouter en cliquant ici.
Verbe
| Conjugaison de bränna | Actif | Passif |
|---|---|---|
| Infinitif | bränna | brännas |
| Présent | bränner | brännes, bränns |
| Prétérit | brände | brändes |
| Supin | bränt | bränts |
| Participe présent | brännande | — |
| Participe passé | bränd | — |
| Impératif | bränn | — |
bränna \Prononciation ?\ transitif
- Brûler.
- Hâler, brûler.
Solen har bränt hans hy.
- Le soleil a brûlé sa peau.
Bränd av solen.
- Au teint hâlé.
bränna intransitif
- Brûler, chauffer.
Hans huvud bränner.
- Sa tête lui brûle.
Hemligheten bränner honom på tungan.
- Le secret lui brûle la langue.
- Piquer, brûler.
Nässlorna bränner.
- L'ortie pique.
Pepparen bränner på hans tunga.
- Le poivre lui brûle la langue.
Dérivés
- brännande
Apparentés étymologiques
- bränna av
- bränna bort
- bränna igenom
- bränna in
- bränna ned
- bränna ner
- bränna sig
- bränna slut
- bränna upp
- bränna ur
- bränna ut
- bränna vid
Références
- Ferdinand Schulthess, Svensk-fransk ordbok, 1922, 1re édition → consulter cet ouvrage