vanställa
Étymologie
- Dérivé de ställa, avec le préfixe van-.
Verbe
| Conjugaison de vanställa | Actif | Passif |
|---|---|---|
| Infinitif | vanställa | vanställas |
| Présent | vanställer | vanställes, vanställs |
| Prétérit | vanställde | vanställdes |
| Supin | vanställt | vanställts |
| Participe présent | vanställande | — |
| Participe passé | vanställd | — |
| Impératif | vanställ | — |
vanställa \Prononciation ?\ transitif
Dérivés
- vanställande
Synonymes
- våldföra
Références
- Thekla Hammar, Svensk-fransk ordbok, 1936, 1re édition → consulter cet ouvrage (1025)