vanställa

Étymologie

Dérivé de ställa, avec le préfixe van-.

Verbe

Conjugaison de vanställa Actif Passif
Infinitif vanställa vanställas
Présent vanställer vanställes, vanställs
Prétérit vanställde vanställdes
Supin vanställt vanställts
Participe présent vanställande
Participe passé vanställd
Impératif vanställ

vanställa \Prononciation ?\ transitif

  1. Défigurer, déformer, dénaturer.
    1. Déparer.
    2. Mutiler, tronquer, estropier.
    3. (Sens figuré) Faire violence à.
    4. Altérer, fausser, travestir.

Dérivés

  • vanställande

Synonymes

Références