vägra

Étymologie

Étymologie manquante ou incomplète. Si vous la connaissez, vous pouvez l’ajouter en cliquant ici.

Verbe

Conjugaison de vägra Actif Passif
Infinitif vägra vägras
Présent vägrar vägras
Prétérit vägrade vägrades
Supin vägrat vägrats
Participe présent vägrande
Participe passé vägrad
Impératif vägra

vägra transitif

  1. Refuser.
    • Han kunde inte vägra sin hustru något.
      Il ne pouvait rien refuser à sa femme.
    • Vägra att lyda någon.
      Refuser d'obéir à quelqu'un.
    • Vägra att gå med någon.
      Refuser d'accompagner quelqu'un.

Dérivés

Synonymes

Prononciation

Références