randé
Étymologie
- Dérivé de rande (« chatoiement »).
Verbe
| Personne | Présent | Passé | Futur |
|---|---|---|---|
| 1re du sing. | randé | randeyé | randeté |
| 2e du sing. | randel | randeyel | randetel |
| 3e du sing. | rander | randeyer | randeter |
| 1re du plur. | randet | randeyet | randetet |
| 2e du plur. | randec | randeyec | randetec |
| 3e du plur. | randed | randeyed | randeted |
| 4e du plur. | randev | randeyev | randetev |
| voir Conjugaison en kotava | |||
randé \ranˈdɛ\ ou \ranˈde\ intransitif
Dérivés
Prononciation
- France : écouter « randé [ranˈdɛ] »
Références
- « randé », dans Kotapedia