kafkedá
Étymologie
- Dérivé de kafká (« se déhancher »).
Verbe
| Personne | Présent | Passé | Futur |
|---|---|---|---|
| 1re du sing. | kafkedá | kafkedayá | kafkedatá |
| 2e du sing. | kafkedal | kafkedayal | kafkedatal |
| 3e du sing. | kafkedar | kafkedayar | kafkedatar |
| 1re du plur. | kafkedat | kafkedayat | kafkedatat |
| 2e du plur. | kafkedac | kafkedayac | kafkedatac |
| 3e du plur. | kafkedad | kafkedayad | kafkedatad |
| 4e du plur. | kafkedav | kafkedayav | kafkedatav |
| voir Conjugaison en kotava | |||
kafkedá \kafkɛˈda\ ou \kafkeˈda\ intransitif
Dérivés
Prononciation
- France : écouter « kafkedá [kafkɛˈda] »
Références
- « kafkedá », dans Kotapedia