helhet
Étymologie
Nom commun
| Commun | Indéfini | Défini |
|---|---|---|
| Singulier | helhet | helheten |
| Pluriel | helheter | helheterna |
helhet \Prononciation ?\ commun
- Totalité, ensemble.
I sin helhet
- En entier
Upphävande av lagen i dess helhet.
- Abrogation intégrale de la loi.
Vocabulaire apparenté par le sens
- helhetsbild
- helhetsintryck
Références
- Thekla Hammar, Svensk-fransk ordbok, 1936, 1re édition → consulter cet ouvrage (303)