cʼhemmadur

Forme de nom commun

Mutation Singulier Pluriel
Non muté kemmadur kemmadurioù
Adoucissante gemmadur gemmadurioù
Spirante cʼhemmadur cʼhemmadurioù

cʼhemmadur \ɣɛˈmɑːdyr\ masculin

  1. Forme mutée de kemmadur par spirantisation (k > cʼh).
    • En anvioù-gwan o tont war-lerc’h an anvioù en -où ne vez ket graet ar c’hemmadur kennebeut : testoù gwirion, mestroù mat, tadoù-kozh.  (Frañsez Kervella, Yezhadur bras ar brezhoneg, Skridoù Breizh, La Baule, 1947, page 98)
      Pour les adjectifs suivant les noms en -où on ne fait pas la mutation non plus : des témoins véritables, de bons maîtres, des grands-pères.