yedá
Étymologie
- Dérivé de yeda (« panne »).
Verbe
| Personne | Présent | Passé | Futur |
|---|---|---|---|
| 1re du sing. | yedá | yedayá | yedatá |
| 2e du sing. | yedal | yedayal | yedatal |
| 3e du sing. | yedar | yedayar | yedatar |
| 1re du plur. | yedat | yedayat | yedatat |
| 2e du plur. | yedac | yedayac | yedatac |
| 3e du plur. | yedad | yedayad | yedatad |
| 4e du plur. | yedav | yedayav | yedatav |
| voir Conjugaison en kotava | |||
yedá \jɛˈda\ ou \jeˈda\ transitif
Dérivés
Prononciation
- France : écouter « yedá [jɛˈda] »
Références
- « yedá », dans Kotapedia