westá
Étymologie
- Dérivé de westa (« pistolet »).
Verbe
| Personne | Présent | Passé | Futur |
|---|---|---|---|
| 1re du sing. | westá | westayá | westatá |
| 2e du sing. | westal | westayal | westatal |
| 3e du sing. | westar | westayar | westatar |
| 1re du plur. | westat | westayat | westatat |
| 2e du plur. | westac | westayac | westatac |
| 3e du plur. | westad | westayad | westatad |
| 4e du plur. | westav | westayav | westatav |
| voir Conjugaison en kotava | |||
westá \wɛsˈta\ ou \wesˈta\ transitif
Dérivés
Prononciation
- France : écouter « westá [wɛsˈta] »
Références
- « westá », dans Kotapedia