verbenatus
Latin
Étymologie
Adjectif
| Cas | Singulier | Pluriel | ||||
|---|---|---|---|---|---|---|
| Masculin | Féminin | Neutre | Masculin | Féminin | Neutre | |
| Nominatif | verbenatus | verbenată | verbenatum | verbenatī | verbenatae | verbenată |
| Vocatif | verbenate | verbenată | verbenatum | verbenatī | verbenatae | verbenată |
| Accusatif | verbenatum | verbenatăm | verbenatum | verbenatōs | verbenatās | verbenată |
| Génitif | verbenatī | verbenatae | verbenatī | verbenatōrŭm | verbenatārŭm | verbenatōrŭm |
| Datif | verbenatō | verbenatae | verbenatō | verbenatīs | verbenatīs | verbenatīs |
| Ablatif | verbenatō | verbenatā | verbenatō | verbenatīs | verbenatīs | verbenatīs |
verbenatus \Prononciation ?\
Références
- « verbenatus », dans Félix Gaffiot, Dictionnaire latin français, Hachette, 1934 → consulter cet ouvrage