underlåta

Étymologie

Dérivé de låta, avec le préfixe under-.

Verbe

Conjugaison de underlåta Actif Passif
Infinitif underlåta underlåtas
Présent underlåtar underlåtas
Prétérit underlåtade underlåtades
Supin underlåtat underlåtats
Participe présent underlåtande
Participe passé underlåtad
Impératif underlåta

underlåta \Prononciation ?\

  1. Omettre, manquer.
    • Det skall jag inte underlåta.
      Je n’y manquerai pas.

Références

Thekla Hammar, Svensk-fransk ordbok, 1936, 1re édition → consulter cet ouvrage (977)