randayé
Étymologie
- Dérivé de randay (« tour »).
Verbe
| Personne | Présent | Passé | Futur |
|---|---|---|---|
| 1re du sing. | randayé | randayeyé | randayeté |
| 2e du sing. | randayel | randayeyel | randayetel |
| 3e du sing. | randayer | randayeyer | randayeter |
| 1re du plur. | randayet | randayeyet | randayetet |
| 2e du plur. | randayec | randayeyec | randayetec |
| 3e du plur. | randayed | randayeyed | randayeted |
| 4e du plur. | randayev | randayeyev | randayetev |
| voir Conjugaison en kotava | |||
randayé \randaˈjɛ\ ou \randaˈje\ transitif
Prononciation
- France : écouter « randayé [randaˈjɛ] »
Références
- « randayé », dans Kotapedia