meltá
Étymologie
- Dérivé de melt (« moteur »).
Verbe
| Personne | Présent | Passé | Futur |
|---|---|---|---|
| 1re du sing. | meltá | meltayá | meltatá |
| 2e du sing. | meltal | meltayal | meltatal |
| 3e du sing. | meltar | meltayar | meltatar |
| 1re du plur. | meltat | meltayat | meltatat |
| 2e du plur. | meltac | meltayac | meltatac |
| 3e du plur. | meltad | meltayad | meltatad |
| 4e du plur. | meltav | meltayav | meltatav |
| voir Conjugaison en kotava | |||
meltá \mɛlˈta\ ou \melˈta\ transitif
Dérivés
Prononciation
- France : écouter « meltá [mɛlˈta] »
Références
- « meltá », dans Kotapedia