kwanté
Étymologie
- Dérivé de kwanta (« rut, état de rut »).
 
Verbe
| Personne | Présent | Passé | Futur | 
|---|---|---|---|
| 1re du sing. | kwanté | kwanteyé | kwanteté | 
| 2e du sing. | kwantel | kwanteyel | kwantetel | 
| 3e du sing. | kwanter | kwanteyer | kwanteter | 
| 1re du plur. | kwantet | kwanteyet | kwantetet | 
| 2e du plur. | kwantec | kwanteyec | kwantetec | 
| 3e du plur. | kwanted | kwanteyed | kwanteted | 
| 4e du plur. | kwantev | kwanteyev | kwantetev | 
| voir Conjugaison en kotava | |||
kwanté \kwanˈtɛ\ ou \kwanˈte\ intransitif
Prononciation
- France : écouter « kwanté [kwanˈtɛ] »
 
Références
- « kwanté », dans Kotapedia