fengá
Étymologie
- Dérivé de feng (« arbalète »).
Verbe
| Personne | Présent | Passé | Futur |
|---|---|---|---|
| 1re du sing. | fengá | fengayá | fengatá |
| 2e du sing. | fengal | fengayal | fengatal |
| 3e du sing. | fengar | fengayar | fengatar |
| 1re du plur. | fengat | fengayat | fengatat |
| 2e du plur. | fengac | fengayac | fengatac |
| 3e du plur. | fengad | fengayad | fengatad |
| 4e du plur. | fengav | fengayav | fengatav |
| voir Conjugaison en kotava | |||
Prononciation
- France : écouter « fengá [fɛnˈga] »
Références
- « fengá », dans Kotapedia