ekastá
Étymologie
- Dérivé de ekasta (« ancre »).
Verbe
| Personne | Présent | Passé | Futur |
|---|---|---|---|
| 1re du sing. | ekastá | ekastayá | ekastatá |
| 2e du sing. | ekastal | ekastayal | ekastatal |
| 3e du sing. | ekastar | ekastayar | ekastatar |
| 1re du plur. | ekastat | ekastayat | ekastatat |
| 2e du plur. | ekastac | ekastayac | ekastatac |
| 3e du plur. | ekastad | ekastayad | ekastatad |
| 4e du plur. | ekastav | ekastayav | ekastatav |
| voir Conjugaison en kotava | |||
ekastá \ɛkasˈta\ ou \ekasˈta\ bitransitif
Prononciation
- France : écouter « ekastá [ɛkasˈta] »
Références
- « ekastá », dans Kotapedia