abarten
Allemand
Étymologie
Verbe
| Mode ou temps |
Personne | Forme |
|---|---|---|
| Présent | 1re du sing. | ich arte ab |
| 2e du sing. | du artest ab | |
| 3e du sing. | er/sie/es artet ab | |
| Prétérit | 1re du sing. | ich artete ab |
| Subjonctif II | 1re du sing. | ich artete ab |
| Impératif | 2e du sing. | arte ab! |
| 2e du plur. | artet ab! | |
| Participe passé | abgeartet | |
| Auxiliaire | haben | |
| voir conjugaison allemande | ||
abarten (voir la conjugaison)
Prononciation
- \ˈapʔ.aːʁ.tən\
- Allemagne (Münster) : écouter « abarten [ˈapʔ.aːʁ.tən] »
- Allemagne (Schleswig-Holstein) : écouter « abarten [ˈapʔ.aːʁ.tən] »