Conjugaison:italien/staccare
staccare, verbe irrégulier du premier groupe, conjugué avec l’auxiliaire avere .
Modes impersonnels
| Mode | Présent | Passé | |||
|---|---|---|---|---|---|
| Infinitif | staccare | \stak.ˈka.re\ | avere | staccato | \a.ˈve.re stak.ˈka.to\ |
| Gérondif | staccando | \stak.ˈkan.do\ | avendo | staccato | \a.ˈven.do stak.ˈka.to\ |
| Participe | staccante | \stak.ˈkan.te\ | staccato | \stak.ˈka.to\ | |
Indicatif
Conditionnel
|
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Subjonctif
|
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Impératif
|
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||